Jag minns hur tyst jag var i grupp trots att jag ville kunna prata med de andra, hur jag kastade osäkra blickar omkring mig och hoppades på att jag inte skulle uppföra mig konstigt. Det gör mig stolt att tänka på hur mycket starkare jag faktiskt blivit, hur jag har blivit tryggare med mig själv. Visst, jag hamnar ganska ofta i situationer där jag känner mig osäker över hur jag ska bete mig, men i de situationerna gör jag numer allt jag kan för att inte tänka på vad andra ska tycka, och jag lyckas. När jag ska fråga någonting på en genomgång på en lektion blir jag i princip alltid lite osäker, men jag frågar nästan alltid i alla fall, och det gör mig så stolt över mig själv. Jag tror på att om man ska stärka sitt självförtroende måste man göra de där sakerna som är så jobbigt, och när man gjort det är det oerhört viktigt att vara nöjd och stolt över det man gjort. Det är de positiva tankarna om sig själv som stärker en. Jag vet inte hur lång bit på vägen jag har kommit, men det spelar ingen roll, det viktigaste för mig är att jag kommer framåt.