Några fina ord om snön

Efter en så mörk höst är det vita guldet saknat, men nu är det här och vräker ner i mängder! Men jag klagar inte, efter allt regn och slask är jag bara glad över att vi är insnöade på mornarna, glad över att snön är så djup att skorna fylls av den. Jag njuter när jag känner snöflingorna mot mina kinder, kalla är de men snabbt smälter flingorna till droppar mot min varma hud. Det är helt underbart att falla raklång i den djupa snön, så mjuk att man skulle kunna somna där man efter fallet ligger. Och den är ju så vacker, denna kritvita snö. När himlen färgas gyllene av solen gör snön det också, den är fortfarande sin vackra vita färg, men med en underbart härlig nyans av guld.

Det gör mig full av lycka att tänka på alla barn som leker så glatt i snön och på hur den lyser upp under de mörkaste vintermånaderna. Den stärker tystnaden, den underbara tystnaden som människor slutat lyssna på, tystnaden som blivit något slags hot. För mig är tystnaden vacker, den gör mig lugn, snö gör mig lugn. Jag har saknat den och det är jag nog inte ensam om.

super söt bild på grace och den på nero. och bilden längst ner va också fin :)